Att skriva för att påverka eller för att imponera?

Intresseorganisationer, lobbyister, politiker, företagsledningar och rättshaverister hör av sig till mig och ber om hjälp med debattartiklar. Oftast har de redan betalat en PR-byrå som huvudsakligen består av folk som tills alldeles nyligen arbetade hos dem. Och som just därför saknar distansen för att bidra med nya perspektiv. Jag hinner knappt läsa klart texten innan de febrigt ringer upp och undrar vad jag tycker.

-Skit, brukar jag reflexmässigt svara.

-Hur kan du säga så? Det är ju en jätteviktig fråga och ett intressant perspektiv.

-Jaså, för det jag ser framför mig är någon som bestämt sig för att imponera på akademiker och andra som använder språket som maktinstrument.

-Är det för komplext, menar du?

-Komplext antyder ju att det finns någon sorts kvalitet, så det tycker jag inte. Säg hopplöst ointressant, det fångar det bättre.

-Jag förstår inte, suckas det uppgivet i andra änden.

-Texten ska ju beröra människor, öppna ögonen, skapa diskussioner på arbetsplatser och runt middagsbord, det är ju det du vill, eller hur?

-Precis så, exakt så!!

-Så var kommer ordet atavistisk in i det sammanhanget? Det går ju knappt att uttala och de enda som vet vad det betyder är gamla språkvetare i fula koftor som knappast gjort sig kända för att vara några massmediala megafoner.

-Ok, det kanske var fel, men annars skriver jag väl inte så konstigt?

-Gentrifiering, egalitär, anakronism, hegemoni, intersektionalitet. Ska jag fortsätta?

-Nej…jag tror jag fattar.

-Det enda den här artikeln visar är hur lite du har att säga.

-Så du vill att jag ska skriva som jag pratar?

-Nej, absolut inte. Då blir det som svensk tv-dramatik. Du ska skriva på ett sätt så att läsarna känner sig smarta. Inte du. Enkelt och emotionellt.

-Jaha? Ditt bloggande är inte alltid så tydligt heller? hörs det bittert i andra änden.

-Men skillnaden mellan oss är att jag kräks i text. Jag är inte ute efter att påverka människor och ställer inga krav på att det ska skapa några sammanhängande mönster. Och blir det så ändå, är det en ren slump.

Sen lägger jag på, så att det inte ska behöva bli en tråkig stämning mellan oss.