Att ge regi och att ta emot.

En manlig skådespelare berättade för mig att han tidigt i sin karriär fick huvudrollen i en kortfilm som en avgångselev från Dramatiska Institutet både skrivit och skulle regissera. De var väl jämlika på så sätt att ingen av deras karriärer hade tagit fart ännu. Regissören hade enorma ambitioner och var så inläst på Joseph Campbell och C.G Jung att han kunde prata intellektuellt och högtravande om sin 15 minuters kortfilm och utmåla sig själv som nästa Ingmar Bergman.

Skådespelaren fick otroligt noggranna instruktioner och en plågsamt lång backstory till sin karaktär. Vem han var, varifrån han kom, vad han var rädd för, vad han drevs av och hur hans relation till sin mamma var. Manuset var i kontrast enormt fattigt och i stora delar helt obegripligt. Regissören beskrev det entusiastiskt som ett psykologiskt drama. Men andra ord: Mycket närbilder på ansikten som blickar i fjärran, tystnad, plötsligt inklippta makrobilder på ett öga, en mun, lite klassisk musik, en dörr som slår igen och allt självklart fotat i kornigt svartvitt.

När själva inspelningen ska starta så berättar regissören förtroligt för skådespelaren att han onanerat före tagningen. Exakt hur skådespelaren ska förvalta den informationen är lite oklart, men han ställer för säkerhets skull inga följdfrågor till regissören. Hade han varit en kvinna hade det varit ett typiskt metoo-ögonblick. (Idag hade man dessutom försäkrat sig om att han tvättat sig med handsprit efteråt.)

Jag tycker under alla omständigheter att det är enormt intressant att spekulera i vad som snurrade i regissörens huvud när han sa det här. Såg han det som en möjlighet att känslomässigt bonda med filmens stjärna, genom att dela med sig av ett privat ögonblick? Visa sin sårbarhet, sin konstnärliga hudlöshet under baskern och slängkappan? Eller var det ett regiknep han läst i någon av alla dessa böcker, som syftade till att få skådespelaren ur balans och därför agera mer naturligt framför kameran? (Brukade Ingmar berätta för skådespelare att han bajsat just före en tagning? Det är möjligt, men jag rör mig på tunn is här.) Kanske var det ett sätt för regissören att rensa huvudet och kliva in på inspelningsplatsen med såväl ett tomt sinne som en tom sädesblåsa? (Så vackert. “Jag kommer till dig med en tömd sädesblåsa”, jag måste skriva ner den raden till en kommande diktsamling.) Eller ville regissören helt enkelt, på ett lite omständigt sätt, berätta att han gärna ville ha sex med skådespelaren?

Ja, det är så enormt mycket intressanta frågor som väcks av den här lilla episoden. Det lustiga är att jag faktiskt råkade se examensfilmen, långt innan jag blev vän med skådespelaren. Hade jag fått den mustiga bakgrundshistorien då, hade jag nog tittar mer engagerat på filmen. Både skådespelaren och jag är helt eniga om att hans sidohistoria från inspelningsplatsen är filmens enda kvalitet. Han hoppas förstås att filmen försvinner för alltid, så att den inte äventyrar hans fortsatta karriär. Men jag utgår ifrån att regissören redan bekostad en digitalisering för att bevara sitt mästerverk för eftervärlden.

-Men så länge vi håller tyst om den här historien, kommer inte en människa att se den, tröstande jag honom.

-Så du kommer inte att skriva om det här?

-Det är klart att jag inte gör.