I begynnelsen, straxt före NIX.
anders tempelman
När barnen var små och telefonförsäljare ringde med kirurgisk precision när vi åt eller såg på film, tvingade jag döttrarna att svara. Min regi var att att de skulle säga att ”pappa är död” när de frågade efter mig. Om säljaren då blev tyst eller frågade efter mamma, så skulle de lakoniskt säga att ”han har legat på golvet i flera dagar”. Sen skulle min yngsta dotter imitera ljudet av flugor i bakgrunden.
Men sen kom NIX och den här fina familjeunderhållningen kom av sig. Tråkigt på sätt och vis.