Jag tror att du blandar ihop mig med någon som faktiskt bryr sig.
anders tempelman
Vi var säkert 50 personer som betalade dyrt för att få delta på Screenwriter’s Summit i London förra helgen. Några av Hollywoods främsta auktoriteter inom manusförfattande höll föreläsningar och stämningen var andaktsfull, tills plötsligt en tysk tjej började ställa frågor.
-Kan en huvudkaraktär vara en tjej som alla tycker är konstig, men själv är hon inte medveten om att andra ser henne så, hon är bara annorlunda liksom?
Föreläsaren parerade henne elegant med ett undvikande svar och fortsatte. Ett par minuter senare bröt hon in igen.
-Jo, jag tror att jag förklarade dåligt förra gången, men.......
Föreläsaren tittade på klockan, försökte avbryta och sa till slut att frågor får nog komma på slutet. Tyskan tystnade, nickade och räckte upp handflatorna, som i en gest att hon förstod. Tio minuter senare kunde hon inte bärga sig igen.
-...jag bara undrar, om den här speciella tjejen sen leker anden i flaskan med några vänner och det kommer liksom fram ett spöke ut ur henne.......
Föreläsaren såg helt uppgiven ut och flackade med blicken ut mot oss andra. Så jag bestämde mig för att visa mitt stöd och finkänsligt bryta in i samtalet.
-Intressant. Antagligen ett spöke med ett bekräftelsebehov som ett svart hål och som blandar ihop människorna i rummet med några som faktiskt bryr sig? Ett spöke som startat två världskrig, som tränger sig i liftköer, lägger ut handdukar på solstolar innan solen gått upp och som pladdrar självupptaget tills åhörarnas hjärtan bara upphör att slå i ren tristess. Lite så tänker jag, avslutade jag och log kärleksfullt mot tyskan.
Jag tror aldrig att jag fått så mycket gillande blickar och nickar till bifall i en församling förut. Och sen flöt kursen på rätt bra tycker jag.