Kvällspressen goes prime-time.

Aftonbladet söker tillstånd för att sända i det digitala marknätet och Janne Scherman kom hem till mig innan han la fram förslaget för Schibsteds ledning.

-Bara du inte tänker göra en nyhetskanal som sänder dygnet runt, sa jag innan han ens hade fått av sig rocken.

-Varför inte det? Nyheter är ju det som Aftonbladet är sprunget ur, tidningens absoluta nervcentra, sa Janne och slog sig tungt ner i min skinnfåtölj.

-I så fall är tidningen totalförlamad från nacken och uppåt. De har inte ägnat sig åt nyheter på åratal. Det är numera bara det lövtunna alibit de gömmer sig bakom för att göra det som du själv kallade för ”tingeltangel” på TV4. 

-Nej, ”flams” var väl ordet jag använde?

-Whatever. Sverige är i alla fall för litet för en kommersiell kanal som bara sänder nyheter. Dels för att SVT sopar banan med er alla, men också därför att annonsörerna avskyr nyhetsintresserade människor med kritiskt tänkande. SIFO pratar numera om den avgörande målgruppen ”Köpstarka idioter”. Ska du ut i marknätet är den den gruppen du måste göra TV för.

-Herregud, hur ska det gå till utan att jag förlorar ansiktet fullkomligt? suckade Janne.

-Ingen vill höra om att planeten är på väg att gå under eller att Merkel blivit avlyssnad eller inte, de vill veta om Kim Kardashian lyckats gå ner i vikt efter sin graviditet.

-Vem?

-Och i samma veva exponeras för reklam för ett bantningspreparat, en skönhetsklinik eller extrapris på gördlar. Där har du affärslogiken.

-Måste vi vädja till folks lägsta instinkter? 

-Köp ”Fångarna på Fortet” och krydda det med Martin Schibbye och Johan Persson i varsitt lag om du nu nödvändigtvis måste blanda in nyheter.

-Ja, det kan ju vara en väg att gå. Men gillar annonsörerna sånt? undrade Janne och såg lite osäker ut.

-De har varken smak eller kvalitetsmedvetande. Så länge de får exponering är de glada som småungar på raffinierat socker.

-Men hur hanterar vi en riktig nyhet som alla vill höra och läsa om då, undrade Janne och drog med handflatorna utmed sina manchesterbyxor.

-Med omdöme. Det kan vara en grisig bilolycka till exempel. Du vet en sån där som man inte kan låta bli att titta på i hopp om att bli berörd på riktigt. Där har du ett unikt reklamfönster både för biltillverkare, bärgningsföretag, däckföretag, försäkringsbolag och begravningsbyråer. 

-Jaha, sa Janne och skruvade på sig så att det gnisslade i skinnfåtöljen. Men låter inte allt väldigt cyniskt?

-Välkommen in i 2010-talet, sa jag, tände min sjöskumspipa och pekade mot ytterdörren i en subtil gest att mötet nu var avslutat.