Nätdejtaren.
anders tempelman
Ibland när jag får jag en känsla av att jag lever ett händelsefattigt liv så brukar jag aktivera mig på olika dejtingsajter. Jag har flera identiteter som jag använder mig av.
En heter Stene, en 25-årig återfallsförbrytare som tillbringat större delen av sitt liv på olika hårdbevakade anstalter. Jag har gett honom ett förflutet som kantats av kontaktlim, stölder, slagsmål, droger och en frånvarande pappa. Hans skriver som ett barn men jag har ändå lyckats klämma in ett vemod i klass med Fröding.
När flera kvinnor nappat låter jag honom stegvis öka volymen på sina brott. Först ett dråp på sin frånvarande pappa, i vredesmod, lite av en olyckshändelse, med en vedklyv. Sen kryper det fram att han dödat flera andra, för pengar, av girighet och sen av ren lust. Han toppar med att han dödat sin mammas älskade irländska fårhund och sen ätit upp den. Men inte ens det verkar skrämma bort kvinnor, utan bara addera till deras moderskänslor och vilja att ta hand om honom. Flera vill gifta sig med honom, trots att han inte kommer att komma ut förrän om tidigast 25 år. Och trots att flera av dem redan är gifta.
Andrea är kvinnan jag skapat. Hon är runt 40, välutbildad, intelligent, högt uppsatt i näringslivet och har ännu inte hittat en man som berört henne på djupet. Hon beskriver sin längtan efter att träffa någon med sin svala, charmiga humor. Lite som fria associationer kring kärlek med inslag av sidor som hon uppskattar hos en man. Hon skriver att hon egentligen inte vet vad hon söker förrän hon stöter på det. Kanske hoppas hon på en känslomässig koppling som är bortom det intellektuella, nästan på en kemisk nivå, men avfärdar i samma mening sig själv och skriver att hon låter som en kliché.
Mailen formligen strömmar in och jag spenderar en hel dag att ta in reaktionerna som Andrea väcker. Det är svårt att sammanfatta, men känslan är att hon lockar fram landets samtliga Neandertalare. Män som svarar med att redogöra för sin årsinkomst, män som vill dela sin kärlek till velodromcykling med med en annan. Och så har vi männen som missuppfattat Andrea helt. Den subtila signaturen ”Sprängkåt Oxe” skriver att han kände direkt att de skulle passa ihop. Han vill också mötas på kemisk nivå, genom att gå på toaletten på henne. Det enda mailet som känns vettigt och som står ut från de andra är från en yngre kille som heter Stene och som sitter i fängelse och…
Här slutar jag att läsa och stänger ner datorn, lite orolig för mig själv och vad de här identitetslekarna håller på att göra med mig.