Kampen mot terror.
anders tempelman
Chefen för NASA hörde av sig för någon vecka sedan. Han var bekymrad över att deras patriotisk jakt efter terrorister inte uppskattades längre. Han undrade om jag kunde vända opinionen så att den här småborgerliga och protektionistiska inställningen till personlig integritet dog ut.
-Du menar människors rätt till ett privatliv? undrade jag kritiskt.
-Nämn ditt pris, svarade han snabbt.
-Vilket intressant uppdrag, sa jag okritiskt och bokade ett möte med honom i Fort Meade utanför Washington två dagar senare.
Jag kroppsvisiterades grundligt på väg in på huvudkontoret av en svart kille, byggd som ett betongblock. Jag gjorde misstaget att börja prata med fjollig röst och stöna när hans händer gled forskande över mig. Påföljden blev att jag fick följa med in i en liten hytt där han drog på sig en latexhandske. Jag lämnade hytten med en lätt glidande gång och med den mentala anteckningen att aldrig mer skoja med säkerhetspersonal.
-Jag har en idé, sa jag till chefen för NSA när vi slagit oss ner i hans glasbur till rum.
-Kör, svarade han korthugget och la upp fötterna på bordet.
-Avlyssningen kan inte motiveras med terroristjakt längre. Det håller inte som argument. Vi måste hitta ett högre syfte som människor kan relatera till och känna starkt för.
-Fred?
-Fåfänga! NSA verkar för alla människors inneboende längtan och rätt att bli ihågkomna efter sin död. Vi dokumenterar samtiden, ett lika storslaget och angeläget projekt som genbanken på Svalbard.
-Anders, det är inte direkt världens sju underverk vi lyssnat av.
-Exakt. Det är mänsklighetens hopplösa sms där 70% är smileys och likes. Det tvångsmässiga användandet av begrepp som ”styrkekramar”, ”bästa du” och ”finaste vännen” på facebook och instagrambilder som bara är en orgie i hopplösa selfies. Vardagspoesin i våra liv.
-Ingen frisk människa vill väl spara det till eftervärlden? sa NSA chefen skeptiskt.
-Jo. Det enda digitala avtryck som folk skäms för är när de vidarebefordrar ett mail från en kund till en kollega med orden ”svarar du idioten?” och sen inser att kunden är cc:ad på mailet.
-Jag råkade göra så med ett mail till presidenten en gång, men jag mutade en kollega att ta på sig skulden.
-Du ser. Sen om några tusen år när vi utplånat oss själva och en annan livsform hittar vår planet i absolut toppskick igen, då går de igenom databasen och konstaterar varför Homo Sapiens gick under.
-För att vi inte lyckades vinna kriget mot terror?
-För att vi är idioter.