Resan mot självinsikt.
Jag sitter inklämd mellan flygplanskroppen och en enorm man vid min sida. Han scrollar på TikTok, äter jordnötter oavbrutet och dricker fet-cola. Ja, det har med saken att göra, men vi är inte där än.
-Typiskt att de satt två stora killar bredvid varandra, säger han plötsligt till mig.
Jag tittar på honom och har lust att informera honom om att jag är stor och att han bara är tjock. Men jag är väluppfostrad och använder min enda kända superkraft - att jamsa med.
-Ja, de flesta flygplan är byggda för smurfar.
Han skrattar till och det flyger jordnötsfragment i luften som hamnar i håret på en kvinna i sätet framför honom. Sen vrider han sig mödosamt mot mig, som om han både har nackspärr och ryggskott. Han tittar konspiratoriskt mot mig.
-Det är de djävla liberalernas fel.
-Ja, kanske det, säger jag och ler ansträngt tillbaka, samtidigt som jag försöker processa vad han just sagt. Att Liberalerna släppt allt de tror på för att få leka riksdag helt utan inflytande, är ju helt korrekt. Men vad har de med flygsäten att göra.
-Jag visste inte att de var stora inom flygplansindustrin, säger jag eftersom jag känner att jag måste säga någonting.
-De är överallt och förstör allt som är fantastiskt med Sverige och..
Han sätter plötsligt en jordnöt i halsen och får ingen luft. Ansiktet blir snabbt blått och jag associerar återigen till smurfar, samtidigt som han gestikulerar mot sin hals och tittar på mig med sina blodsprängda ögon. Jag vill vara en stor människa i det här ögonblicket. Jag borde slita upp honom ur sätet och göra en perfekt heimlich-maneuver och rädda hans liv. Men jag har ingen lust att rota runt i hans mellangärde och famla efter ett säkerhetsbälte som är inbäddat i hans fettvalkar. Det är dessutom tveksamt om mina armar når runt honom, det kommer bara att se ut som om jag försöker att ligga sked med en döende man. Jag vet inte hur jag skulle förklara det för min familj. Men även om jag skulle få ett grepp kring hans chipstuttar så tror jag inte att jag skulle orka att lyfta upp honom ens en millimeter från flygplansgolvet.
-Är Liberalerna stora inom jordnötsindustrin också? frågar jag innan syrebristen får hans ögonglober att vitna och kroppen börja rycka i konvulsioner. Jag inser att jag kanske borde ropa på pursern i det här läget, men det vore samtidigt väldigt skönt att få mera utrymme till mig själv? Är jag en dålig människa för att jag tänker såhär?
Eller har jag äntligen slutat att jamsa med?
Tidigare inlägg:
